måndag 20 september 2010

Måndag 20/9

"Förstår du vad du har gjort?"

Den frågan har ställts många gånger i dag och riktas föga förvånande mot de som valde att lägga sin röst på Sverigedemokraterna, men vet du själv vad det är som DU röstade på?
Det enda som egentligen skiljer Sverigedemokraterna från någon av de andra partierna är just invandringsfrågan vilket enbart behandlas på ett känslomässigt plan. På ena sidan så har vi de som tänker på svältande barn i afrika, "han softa killen med gitarren som spelar reggea på gågatan", stackare som befinner sig i ett brinnande krig och med folk som vill mörda dem efter sig. På andra sidan så har vi de som får upp bilder av stackars tonårsflickor som blivit våldtagna, folk som blivit misshandlade och rånade samt den blandade idiotin som några få idioter i förorterna står för.
Ingen av dessa ger en objektiv bild över hur de faktiska problemen vi har med invandring och integration bör hanteras utan deras syn på invandring är kraftigt vinklad efter ideologisk övertygelse men man kan sammanfatta det till att ju rödare man är ju mer vill man hjälpa de som har det dåligt och ju blåare desto mindre vill man hjälpa de som har det dåligt, det här är dock helt och hållet på ett ideologiskt plan. Ska man se på det rent krasst så är vänstern lika negativ för andra mer utsatta folkslag som Sverigedemokraterna är. Jag skulle t.o.m vilja påstå att Sverigedemokraterna är mer positiva för invandrarna än vad vänstern är.
"jävla idiot" kan jag tänka mig att folk tänker om mig nu och med all rätt, jag tycker ju inte som du tycker men det kanske är på sin plats att förklara varför jag tycker som jag gör.
Det är väldigt enkelt egentligen, politik handlar om pengar och prioriteringar, ingenting annat.
De rödgröna är profilerade som de snälla, de som vill hjälpa till och göra det gott för alla men de rödgrönas hantering av invandringsfrågan och världsliga problem kan jämföras med hur min gode vän Emil valde att laga sin vask när rören gick sönder. Han drog några varv silvertejp runt rören och visst fungerade det men den där silvertejpen kommer att gå sönder förr eller senare och då kommer han än en gång att få vada i vatten på sitt badrum.
Vad jag menar är inte den löjliga tanken att Sverige kommer gå åt helvete, invandrargrupper kommer att fara omkring på gatorna likt Alibaba och de 40 rövarna och våldta och stjäla allt de kommer över, det är bara löjligt.
Vad man måste lära sig är skillnaden på invandring och invandring och förstå varför man vill att Sverige ska ha invandring.
Jag skiter fullständigt i varifrån någon kommer, vill de komma till Sverige så får de väl komma hit om de vill och göra precis vad de vill (samma som man som etnisk svensk får i alla fall). Det här handlar emellertid inte om att hjälpa någon utan det handlar om att folk ska ha friheten att bestämma över sina egna liv precis som jag vill kunna göra. Den sortens invandring jag tänker på här är av den sorten att folk som är utbildade, får jobb med en gång och bidrar till det svenska samhället på samma sätt som alla andra med att jobba och betala skatt (...).
Nu kan jag mycket väl tänka mig att rasist och borgarbracka är ord som dyker upp i en del huvuden men om jag säger så här, vill du hjälpa en uteliggare genom att ta med honom på en dyr jävla middag för 1000 spänn eller vill du hjälpa 100 uteliggare genom att köpa en falafel för 10 spänn och bjuda på ett glas kranvatten?
När man tar hit flyktingar från krisdrabbade områden så är det precis vad man gör, man bjuder med ett fåtal till nobelmiddagen medan man tycker att deras landsmän gott kan klara sig själva, tar vi emot flyktingar i Sverige så är vi duktiga, solidariska och så satans duktiga men ni glömmer gärna bort hur OTROLIGT många fler ni hade kunnat hjälpa i deras hemländer för samma mängd pengar som ett fåtal kostar här. Innan ni springer iväg med att jag är rasist för att jag tror att invandrare bara kostar pengar och inte jobbar så kan jag bara säga håll tyst med dig för så är det inte.
Faktumet är dock att det tar sitt lilla tag innan invandrarna har rotat sig så pass i det svenska samhället att de har lika chans att få ett jobb som en person som är född i Sverige har och under den tiden kostar de pengar. Man kan säga att man investerar i de invandrarna då de kommer att jobba och betala skatt senare vilket förvisso är sant.
Det viktiga i det hela är dock att istället för att ta hand om problemen i deras hemländer och att arbeta för en tryggare framtid för de åtskilliga miljoner människor som inte hade turen att hamna i Sverige så väljer ni att hjälpa de få istället för de många, någonting som ni uttrycker med negativ klang när ni pratar om alliansens politik.
Vill ni verkligen hjälpa folk så hjälp då så många som möjligt, hjälpen är så mycket mer värd i invandrarnas hemländer än vad den hjälper de få som har turen att ta sig till Sverige.
Botemedlet mot oroligheterna som finns i världen heter utbildning och kunskap och som det är nu och alltid har varit så har Sverige inte gjort ett smack för att för att faktiskt hjälpa folk.
Hur politikerna och ni rödgröna kan stå och vara nöjda med sig själva när de berättar hur de valt att rädda 10 flyktingbarn istället för flera tusen är någonting jag inte kan förstå, ni är precis lika jävliga som Sverigedemokraterna.

fredag 17 september 2010

Fredag 17/9

Att tycka illa om ett parti hör till politiken, alla som inte tycker som en själv har fel och är dumma i huvudet för att de inte inser det. Det är dock ett parti som får stå ut med lite mer spott och spe än vad de övriga får erfara, naturligtvis är det Sverigedemokraterna jag talar om.
Sällan har ett parti rört upp så många känslor som Sverigedemokraterna har framför allt under de senaste åren då det faktiskt finns en chans/risk (beror på vem man frågar) att de kommer in i riksdagen det här valet.
Vad som kommer att hända om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen varierar från koncentrationsläger till mild diskriminering, det beror som sagt på vem man frågar.
Om man för en sekund skulle lägga de postapokalyptiska bilderna åt sidan och istället fråga sig själv vilka konsekvenser och förändringar som det RIMLIGEN skulle föra med sig om Sverigedemokraterna nu skulle komma in i riksdagen så kommer man förmodligen fram till en annan slutsats än dessa fantasier med olycksbådande musik i bakgrunden.
Att Sverigedemokraterna skulle få en egen majoritet kan nog alla enas om att det är ett väldigt osannolikt scenario, vad det innebär är att resten av riksdagen består av partier som med stor sannolikhet inte kommer att rösta för varken omedelbar repartiering av samtliga
icke-arier eller koncentrationsläger.
Enligt de opinionsmätningar jag har sett så får Sverigedemokraterna upp till 6% vilket för er som sov på samhällslektionerna betyder att riksdagen består till 94% av partier som lovat dyrt och heligt att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna. Naturligtvis så kommer många, om inte alla, partier att välja att samarbeta med Sverigedemokraterna titt som tätt, det är helt enkelt så politik fungerar, men att de med sina 6% skulle genomföra någon större invandringspolitisk revolution är inte särskilt troligt.
Precis som det varit de senaste 100 åren så betyder din röst väldigt lite under förutsättningen att du villkorslöst röstar på samma parti vid varje val. För den som inte har märkt det så förändras väldigt lite för dig som individ oavsett vem som vinner valet, du kanske läser om folk som råkar ut för hemska saker när "fel" parti vinner men det är som att vinna på lotto, man läser alltid om en massa som gör det men man vinner aldrig själv. Svensk partipolitik (knappast ensamma om det) är fylld av kompromisser, det har kompromissats så mycket att det bara finns teoretiska skillnader mellan partierna, så som de 7 andra är kommer även Sverigedemokraterna att bli.
Min åsikt är att det spelar ingen som helst roll om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen eller ej, inga invandrarbarn kommer att rövas bort i natten på samma sätt som att om Alliansen vinner så kommer de inte att stjäla alla fattigas pengar eller att de rödgröna ska stjäla alla rikas pengar och att guld och gröna skogar för "arbetarna" ska infinna sig.
Nu när jag har konstaterat det larviga i farhågorna ifall Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen så kan vi gå vidare till hur politiskt motiverade våldsattentat har gjort Sverigedemokraterna till det enda parti som står för den yttrandefrihet som vi tror oss ha.
Att det i ett land som Sverige pågår politiskt motiverat våld är sin sak, det talas ofta om att Sverige är så fint och duktigt, men vi är inte duktigare än någon annan. Vad som däremot är helt åt pipan är att detta politiska våld, under förutsättningen av att det är riktat mot Sverigedemokraterna anses som helt ok enligt många, inklusive riksdagspolitiker. Reinfeldt tyckte att ett hakkors i pannan är någonting som man bör förvänta sig om man ägnar sig åt politik som innebär att man inte tycker som alla andra.
Nästan dagligen hör man eller läser om någon med anknytning till Sverigedemokraterna har fått betala för sin politiska övertygelse på ett eller annat sätt, saker som inte hade accepterats om det handlade om en annan grupp som anses kontroversiella enligt många utan hade rubricerats efter vad det faktiskt var, hatbrott.
Jag säger inte att man måste tycka om Sverigedemokrater, jag tycker inte att nazism är en bra idé men jag hoppar inte in i bilen och kör ut till skogen för att bränna ner deras lilla lokal där de super och heilar utan jag låter dem tycka vad de vill.
En väl använd klassiker är "first they came for the communists..." etc etc, den här kan vändas åt andra hållet med. Först förbjöds invandrarkritiken, rätt vad det är så hackar man sten i ett straffläger i Norrland för att man kritiserade regeringen.
Det kanske gör ont att se hur Sverigedemokraterna växer sig allt större och det med en syn på människor som DU anser vara fel men de representerar en viss del av folket som har lika stor rätt att få sin röst hörd som alla andra har, varesig de är kommunister, hbt, troende eller varför inte samhällets största svarta får, en knarkare.
Jag är inte speciellt vänster av mig, jag skulle inte påstå att jag är speciellt höger heller utan jag tycker mest att man ska låta folk göra och tycka vad fan de vill under förutsättningen att man ger alla andra samma frihet. Det här är ett fält som de rödgröna och alliansen utmärker sig på, tyvärr så utmärker de sig på ett negativt sätt.
Tycker du att det är skit i Sverige i dag? Rösta då på ett annat parti än de 7 som sitter i riksdagen i dag, det är dessa partier som styr Sverige och de är alla samma skit, vill du att det ska bli bättre så rösta fram ett bättre alternativ, med villkorslös makt så lär någon förändring knappast komma.

Fredag 17/9

Det nya hårda Sverige har jag läst i tidningarna en hel del den senaste tiden, det skrivs om ensamstående 10-barnsmammor som blivit utförsäkrade trots att de är förlamade från nacken och nedåt och allt möjligt.
Bovarna i dramat vet vi alla redan vilka de är, alliansen, enligt tidningarna så har de gett sig ut på korståg och målet är att varenda förlamad ensamstående mamma med 10 småbarn ska stå utan någon sjukersättning och helst så ska de även bli av med sin bostad.
Jag är inte någon större anhängare av villkorslösa bidrag, kan man jobba så ska man jobba och då tar man första bästa jobb man får, om man anser sig för fin för att flippa burgare på McD så är man nog för fin i kanten för att gå på bidrag med, men om man är så sjuk att man faktiskt inte kan arbeta med någonting (väldigt få människor i arbetsför ålder som är så sjuka) så ska man naturligtvis få någon form av ersättning så att man klarar sig. Ett helt hjärtlöst samhälle fungerar inte utan folket måste bry sig om varandra för att ett samhälle ska må bra.
Man kan ställa sig frågan varför alliansen gör som de gör, kastar ut ensamstående mammor på gatorna med huvudet före och det med ett leende på läpparna. Antingen så är det som gemene rödgrön väljare säger, att de gör det för att få mer pengar i sina egna och andra rika människors plånböcker eller så kan det vara så att det aldrig var meningen att förlamade 10-barnsmammor skulle bli utan ersättning? Jag själv skulle tippa på det sistnämnda.
Att folk fuskar och ljuger för att få bidrag är ingen direkt hemlighet och jag kan komma på en hel del sådan ganska så snabbt och min spontana tanke är att alliansens mål med de nya reglerna är att sätta dit just dessa människorna och inte ensamstående mammor.
Tvärt emot vad gemene rödrön väljare tror så är det inte heller Reinfeldt eller någon annan politiker ur alliansen som sitter nere på försäkringskassan och låter "nekad"-stämpeln gå varm i takt till good vibrations utan det är precis samma handläggare (som ofta har en rödare ideologi än vad alliansen står för) som nekar dessa människor.
Alla som någonsin har varit arbetslösa eller dylikt vet vilket byråkratiskt helvete det är att få ut någon form av bidrag, det ska skickas blanketter till 10 olika myndigheter, sedan så tar det en månad innan de skickar ut några kompletterande blanketter som är omöjliga att skicka in redan från början och ytterligare en månad till innan man hör någonting från någon myndighet. Den här byråkratiska mardröm är det, hör och häpna, socialdemokraterna som har byggt upp.
Problemet ligger inte i att alliansen har ändrat reglerna rörande bidrag / ersättning i olika former, problemet är att handläggarna nekar folk som SKA ha ersättning enligt gällande regler.
Riktigt hur många som är inblandade i ett ärende rörande sjukersättning ska jag väl erkänna att jag inte vet men jag kommer på två stycken med en gång, en läkare och en handläggare.
Blir en person som är för sjuk för att jobba utförsäkrad så är det inte på grund av alliansens jobblinje utan snarare på grund av slarv från antingen läkaren, handläggaren eller t.o.m den som är sjuk.

(anledningen till att Jimsan är med på bilden ovan är för att det ser ut som att alliansen ska vinna valet och trots allt snack om att ingen ska sammarbeta med SD så kommer jag knappast att trilla av stolen den dagen något parti ändå samarbetar med dem varesig det är socialdemokrater eller moderater, makten har företräde)

söndag 25 april 2010

Söndag 25/4

Fredagen blev precis som väntat en lugn kväll då jag dagen därpå skulle arbeta. Jag var nog i säng redan innan midnatt och på lördagsmorgonen, halv 10, klev jag ur min kungasäng och mådde som en prins efter en god natts sömn.
Det blev inte speciellt mycket jobbrelaterat gjort under dagen, jag kom dit runt middag, satte mig ner, läste några mail, sen satt jag och surfade på mobilen i två och en halv timme innan de skickade hem mig.
I dag såg det ut att bli en repris av i går fast istället för att plåga mig med två och en halv timmes läsande av Aftonbladet så fick jag vända direkt i dörren.
Vad det är som jag arbetar med verkar vara något oklart för mina nära och kära, det är inte världens mest stimulerande och / eller spännande jobb och därför så är det kanske inte heller det roligaste att berätta om.
Det är repetitivt, ouppskattat och dåligt betalt, det är kundtjänst på Comhem.
Tidigare i veckan så hade jag utvecklingssamtal med tillhörande medlyssning med min kära chef.
Jag fick mycket beröm till att börja med, mina samtalstider var de bästa på hela företaget, jag sålde mer än någon annan och för att sammanfatta det hela så skulle man kunna kalla mig en riktig klippa.
Det hela tog emellertid en rejäl kovändning när min chef skulle lyssna på några samtal.
Då det var i tiderna då folk får sina räkningar så innebar det att min arbetsdag bestod av 8 timmar där jag förklarade för fullvuxna människor att de får betala för vad de förskaffat sig.
Just det samtalet som min chef lyssnade på gick ungefär som följande där "J" är jag och "K" är den som ringer in.
J: Hej jag heter Random Kundtjänstarbetare, hur kan jag hjälpa dig?
K: Hej jag heter Katrin och ringer från Partille och fick en räkning häromdagen
J: *tänker för mig själv; ja jag skiter väl fullständigt i var du bor*
J: Jaha, och vad undrar du om den då?
K: Ja jag tycker att det är lite dyrt
J: Ja vad fan förväntade du dig, shit kostar cash nigga, det är inte 50-talet där du fick en näve godis för ett öre längre slyna! *CLICK!*
Samtalet tog inte mer än 30 sekunder.
Min överordnade hade dock lite synpunkter på samtalet, framför allt mitt ordval, tydligen så ansåg hon att man inte skulle kalla kunderna för varken neger eller hynda.
Jag har fått det här påpekat för mig tidigare, att ord såsom bree, lenn, brush, yo och "zup" inte passar i det vardagliga vokabuläret för en så välkammad och snäll kille i sina bästa år såsom mig själv.
Jag tar emellertid inte åt mig av sånt så nu ska jag lyssna på prinzen, rulla en fet och hålla det äkta.

söndag 18 april 2010

Söndag 18/4

Ibland snubblar man över en och annan fantastisk bit text, det här är en av dem.


Skriven av "Smutz", https://www.flashback.org/t1158904.

Hororna vid Dneprs strand.


Här står du helt tom i blick
Låt mig inte störa
Jag kunde berätta, om jag fick
om du nu vill höra
Att då jag drabbats av begär
Till stranden jag mig söka
För jag håller ännu kär
Dneprs varje sköka.


Här står jag du gamle man
Du står dock här förgäves
För hororna du fordom fann
Har farit annorstädes
Dneprs strand är numer tyst
Vår värld har ömsat skinn
Numer hör man ej ett knyst
Från barndomsgatan din.

Fast du är ung så har du rätt
Nog så tiger världen
Men det du tror att du har sett
Är blott en etapp på färden
Nog för att ögat kan bedras
Av intryck de blir stinna
Min värld kan än tillvaratas
En hora jag skall finna.


Men se där, ett lattefik
Det du tror dig förnimma
Är ett illa sminkat lik
Skyld av Dneprs dimma
Din värld har funnit evig frid
Med skyskrapan som gravsten
Vi lever i annan tid
Horan har blitt flickvän.

Du tror visst att blott spädbarn ler
När du inga tänder skymtar
Det är en gammal man du ser
Lyssna så han grymtar
Inga hus av glas och stål
Kan denna värld bli kvitt
Men snart hörs åter Dneprs vrål
Ty kuken ska ha sitt.

fredag 16 april 2010

Fredag 16/4

I dag var den första dagen sedan Januari som jag började klockan åtta på morgonen.
Inte helt oväntat så var jag lite trött och hade därför svårt för att komma upp ur sängen i god tid vilket i sin tur ledde till att jag varken hann duscha, dricka kaffe eller äta någon frukost.
Under hela dagens gång så fick jag blott i mig ett par mackor kring lunch.
Jag avslutade den här arbetsveckan klockan 17 men visste sedan innan att det var lite pengar på mitt konto, jag valde därför att gå hem om och föra över lite pengar från mitt andra konto för att undvika att behöva stå som ett fån i kön på systemet etc och inte ha några pengar på kontot.
Mycket riktigt så var där inte många slantar kvar, jag hade visst förväntat mig att jag skulle kunna spara mer den här månaden än vad som i verkligheten var rimligt, åttio riksdaler fanns det kvar.
Turen inom systembolaget gick ovanligt smärtfritt trots att jag var där en timme innan stängning en fredag, till min stora förvåning så var där ingen kö alls utan jag ställde mig och betalade direkt vilket var uppskattat.
Hungern hade sedan några timmar tillbaka gjort sig påmind och var vid det här laget ganska så påtaglig. Då jag inte hade någon mat hemma som gick att tillaga direkt utan som behövde tinas i en halv evighet innan tillagning så valde jag att köpa någon form av snabbmat även i dag.
Jag övervägde alternativen lite på väg till systembolaget och kom fram till att det fick bli en kebabtallrik fick bli dagens middag.
Snabbmat har en tendens att inte vara speciellt tilltalande, det är varken estetiskt lockande eller gastronomiskt spännande. Kebabtallriken tar förmodligen förstaplatsen när det kommer till vidrig mat. Det ser ut som någonting som ska ut ur kroppen snarare än någonting som man ska äta och smaken varierar från vidrig till acceptabel.
Vad som däremot gör kebabtallriken till ett bra alternativ är att det kostar allt som oftast inte mer än 50 kronor och man blir bra mycket mer mätt än vad man blir på t.ex ett hamburgermeal från McD eller dylikt och tar betydligt mindre tid att få än en pizza.
Då Campus på Bergsgatan har en skaplig kombination av pris och stora portioner så valde jag att inhandla min middag där.
Jag sade till herren som arbetade där efter att han frågat mig vad jag ville ha att jag ville ha just en kebabtallrik, han frågade i vanlig ordning om jag skulle äta där samt vilken sås jag ville ha.
Då jag vet att de har en förkärlek till att dränka allting i sås så sade jag till honom att jag inte ville ha speciellt mycket sås utan bara lite. Herren nickade, log och satte igång med att sno ihop måltiden.
Lagom till att jag hade läst klart dagens upplaga av Metro så var min rätt klar, trodde jag.
Herren frågar om det var kyckling eller "vanlig" kebab jag ville ha, jag förtäljde att då jag inte sagt att jag ville ha en kycklingkebabtallrik så borde det rimligtvis vara en "vanlig".
Herren sätter då igång med att plocka bort vad kyckling han kan för att, kan jag anta, sedan helt enkelt lägga på annat kött ovanpå det.
Jag informerade herren om att det här inte gick för sig utan han fick glatt ta och göra en ny vilket han faktiskt gjorde utan några problem.
Då jag redan läst klart Metro och då jag vägrar läsa dess mer vänstervridna kusin "City" så fick jag helt sonika sitta där och stirra in i väggen tills han var klar.
När han den här gången är klar så påpekar jag än en gång att jag inte vill ha så förbannat mycket sås.
Jag betalar, tackar för mig och börjar vandra hemåt.
Väl hemma så ser jag till min måttliga förvåning att trots mina instruktioner fått vad som kan beskrivas som sås med lite kött och pommes badandes i den och tillika även fått betala den fina påhittade kortavgiften som många affärer häromkring envisas med att ta ut då det är svårare att fiffla med skatten om folk betalar med kort.
Mindre nöjd över det här så väljer jag trots att jag vid det här laget är näst intill döende så hungrig jag var att bege mig ner dit än en gång för att dela med mig av ett och annat hårt, men väl valt ord.
Jag gick Bergsgatan upp än en gång med raska steg mot Campus.
När jag väl kommit dit kastar jag kebabtallriken på herren som tillagat den, halvskriker att den kan hans mamma ta och äta och gick sedan därifrån igen relativt nöjd med mig själv.

torsdag 1 april 2010

Torsdag 1/4

Den här morgonen var en som så många andra när jag skulle börja jobba innan kl 12 på dagen.
Jag kom inte upp ur sängen förren det var en halvtimme kvar tills jag skulle börja jobba trots att jag hade ställt larmet till att ringa 1 ½ timme tidigare.
Det var som sagt som det brukar vara, jag stressade runt i lägenheten och muttrade diverse svordomar om och om igen, halsade koppen med kokande kaffe, rökte en Lucky Strike så snabbt som det bara går, slängde mig i duschen, fortsatte muttrandet och sprang sedan iväg till min arbetsplats.
Väl där så satte jag mig ner och började arbeta direkt som den mönsteranställda jag är.
Efter sisådär 45 minuter så tänkte jag att jag skulle ta och se när jag hade min första rast.
I måndags så kom jag 1 ½ timme försent, anledningen till det var att någon hade tyckt att det var en bra idé att ändra mitt schema när jag inte skulle jobba fler dagar under förra veckan och därmed inte hade någon chans att ta reda på om det hade skett några förändringar eller ej.
Då jag inte ville komma försent 2 dagar under samma vecka så valde jag därför att ringa in till min arbetsplats i går för att säkerställa när det var jag skulle börja jobba i dag.
Efter lite om och men så fick jag reda på att jag skulle börja jobba kl 09:00.
När jag sedan satt där och skulle ta reda på när jag hade min första rast så fick jag reda på att det inte alls var så, nej, jag skulle börja jobba 16:00.

Undra om jag får övertidsersättning för det.